E-nummer

Allmän information om E-nummer
Förteckning över samtliga E-nummer
Animaliska
E-nummer

Animaliska ingredienser
utan E-nummer
 
Allmän information om E-nummer

Information nedan kommer från Statens Livsmedelsverk.

E-numret är ett s k identifikationsnummer som EU har utfärdat och som är specifikt för varje livsmedelstillsats. De tillsatser som är godkända inom EU identifieras med detta nummer. Det finns en särskild lista över de E-nummer som används i Sverige, den s k E-nummernyckeln som ges ut av Livsmedelsverket. Den är gratis och kan hämtas på apoteket eller beställas från Livsmedelsverkets kundtjänst, Verket säljer också broschyren "Tillsatser i livsmedel" med mer detaljerad information om E-nummer och tillsatser.

Tillsatser ska godkännas
I livsmedel får enbart användas tillsatser som godkänts av Livsmedelsverket. Andra tillsatser är alltså förbjudna. För att en tillsats skall godkännas måste den vara nödvändig för livsmedlets hantering eller av värde för konsumenten. Ett godkännande brukar i regel gälla enbart för en viss livsmedelsgrupp och i en viss mängd.

Alla tillsatser skall deklareras
Alla ingredienser - även tillsatser - skall deklareras på färdigförpackade livsmedel. Tillsatser skall alltid deklareras med ett funktionsnamn följt av antingen tillsatsens E-nummer eller vedertagna namn.

Funktionsnamn

Antioxidationsmedel
Bakpulver
Drivgas
Emulgeringsmedel
Fuktighetsbevarande medel
Fyllnadsmedel
Färgämne
Förtjockningsmedel
Geleringsmedel
Klumpförebyggande medel
Konserveringsmedel
Konsistensmedel
Mjölbehandlingsmedel
Modifierad stärkelse
Skumdämpningsmedel
Smakförstärkare
Smältsalter (endast för smältost)  
Stabiliseringsmedel
Surhetsreglerande medel
Syra
Sötningsmedel
Ytbehandlingsmedel
Funktionsnammnet förklarar varför tillsatsen har använts i livsmedlet.

Det finns ett fåtal undantag från dessa märkningsregler. Några tillsatser kan deklareras med enbart vedertaget namn, t ex ammoniumklorid. Ett annat undantag är modifierad stärkelse, där E-nummer eller vedertaget namn inte krävs. Aromämnen kan deklareras med enbart ordet "aromämne".

Antioxidationsmedel:
Används för att förhindra att fetterna i livsmeden ska härskna under lagringen. Askorbinsyra (C-vitamin) och tokoferol (E-vitamin) är vanliga antioxidationsmedel.

Konservingsmedel:
Används för att öka en produkts hållbarhet, genom att motverka att livsmedlen förstörs av mögel, jästsvampar eller bakterier. Vanliga konservingsmedel är t ex natriumbensoat, sorbinsyra och kaliumsyra.

Förtjockningsmedlen:
Änvänds för att fylla ut en produkt. Exempel på vanliga förtjockningsmedel är vetemjöl, potatismjöl eller andra typer av stärkelse, likaså gelébildande ämnen som pektin och gelatin.

Emulgeringsmedlen:
Används för att fett och vatten ska kunna blandas, t ex i en majonnäs. Ett vanlig emulgeringsmedel är lecitin, som finns naturligt i äggula, sojaböner och jordnötter. Mono- och diglycerider är också ett vanligt emulgeringsmedel.

Stabiliseringsmedel:
Används för att konsistensen inte ska ändras under lagringen, t ex i glass så att den bibehåller sin smidiga konsistens och i frukostflinger så att de inte klumpar ihop sig.